14. och sa: "Jag ska ge dig av allt mitt goda och låta dina efterkommande bli omöjliga att räkna."
15. Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut en son, precis som Gud hade lovat.
16. Även människor kan ju svära en ed. De tar Gud till vittne på att det de säger är sant, så att det blir slut på alla diskussioner.
17. Och när Gud gav sitt löfte, svor han en ed. Han ville visa dem som fick löftet att det var ett löfte han aldrig tänkte ta tillbaka.
18. Gud har alltså gett oss både sitt löfte och sin ed. Och båda dessa bekräftelser står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som hoppas på Gud och litar på att han en dag ska infria löftet och rädda oss för evigt.
19. Detta hopp om att våra själar till slut ska räddas för evigt, är som ett kraftigt ankare som sitter fast hos Gud själv, innanför förhänget till det allra heligaste i himlen.
20. Förhänget brast ju i två delar när Jesus dog på korset, och genom detta öppnade han vägen till Gud för oss, och blev överstepräst för evigt, precis som Melkisedek.