8-9. Tack vare vår långa vänskap, vill jag nu vädja till dig om en sak, jag Paulus, en gammal man som nu också är en fånge för Jesus Kristus skull. Jag skulle kunna kräva det av dig, i kraft av mitt uppdrag från Kristus, men det vill jag inte.
10. Det jag vädjar till dig om är att du ska vara god mot Onesimos, för han har blivit som en son för mig, eftersom han kom till tro genom mitt arbete här i fängelset.
11. Du hade inte särskilt stor nytta av Onesimos förut, men nu har han blivit till verklig nytta för både dig och mig.
12. Och när jag nu skickar honom tillbaka till dig är det som om jag sände en del av mig själv.
13. Jag hade helst velat ha honom kvar här, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe, när jag nu sitter fängslad för att ha spridit det glada budskapet om Jesus.
14. Men jag ville inte behålla honom utan att först ha fått ditt tillstånd. Om du gör något gott, ska det ju inte vara av tvång, utan av fri vilja.
15. Man kanske kan se det så här: Onesimos försvann bort från dig under en kort tid, för att du sedan skulle få honom tillbaka för alltid.
16. Men nu är han inte bara din slav, utan något mycket mer. Nu är han din älskade bror. Själv älskar jag honom mycket, men för dig måste han betyda ännu mer, både som slav och som en som tillhör Herren Jesus.
17. Om du ser mig som din vän, så ta emot Onesimos på samma sätt som du skulle ha tagit emot mig.
18. Har han skadat dig på något sätt eller är skyldig dig något, så sätt upp det på min räkning.