8. Petrus frågade henne då: "De här pengarna ni gav oss, var det hela den summa ni fick för jordstycket?" "Ja", svarade hon, "det var det."
9. Då sa Petrus: "Hur kunde du och din man komma överens om att göra något sådant, att försöka lura Guds Ande? De steg du just hör utanför dörren, är stegen av de män som har begravt din man, och nu ska de bära ut dig också."
10. I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. Och när de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man.
11. Hela församlingen, och alla andra som hörde om detta, blev mycket förskräckta.
12. Jesus sändebud gjorde många märkliga under bland folket. Och de troende möttes regelbundet på den plats i templet som kallades Salomos pelarhall.
13. Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt,
14. och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor.
15. När man hörde vilka under sändebuden gjorde, bar man ut sjuka på gatorna och la dem på sovmattor och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi.
16. Även från städerna och byarna runt omkring Jerusalem kom det många. Man tog med sig sjuka och sådana som var besatta av onda andar, och alla blev botade.
17. Översteprästen och hans anhängare, som var saddukeer, blev mycket avundsjuka när de såg allt som Jesus sändebud gjorde.
18. Därför lät de arrestera dem och sätta dem i fängelse.
19. Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och släppte ut sändebuden, och han sa till dem:
20. "Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv."
21. Under tiden kallade översteprästen och hans närmaste män samman det judiska rådet, det vill säga alla de religiösa och politiska ledarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta sändebuden.
22. Men när tjänarna kom till fängelset, fanns sändebuden inte där. Männen återvände då till rådet och rapporterade:
23. "Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där."
24. När officeren vid tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de mycket förvånade och undrade vad som kunde ha hänt.
25. Men i samma stund kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket.
26. Officeren gick då dit tillsammans med sina vakter och hämtade dem, men utan våld, för de var rädda att bli ihjälslagna av folket.
27. När sändebuden sedan ställts inför det judiska rådet, började översteprästen förhöra dem och sa: