3. Då sa Petrus: "Ananias, varför har du släppt in Satan i ditt hjärta? Hur kunde du komma hit och påstå att det var hela köpesumman, när du visste att du hade tagit undan en del? Du har ljugit för Guds heliga Ande!
4. Jordstycket var ditt, och du kunde sälja eller behålla det som du ville. Och när du sålt det var det din sak att bestämma hur mycket du skulle ge. Hur kunde du göra något sådant? Det var inte för oss du ljög, utan för Gud."
5. Och när Ananias hörde dessa ord, föll han död ner på golvet, och alla som hörde om händelsen blev helt förskräckta.
6. Några yngre män kom sedan och svepte in honom och bar ut honom och begravde honom.
7. Ungefär tre timmar senare kom Ananias fru dit, utan att veta vad som hade hänt med hennes man.
8. Petrus frågade henne då: "De här pengarna ni gav oss, var det hela den summa ni fick för jordstycket?" "Ja", svarade hon, "det var det."
9. Då sa Petrus: "Hur kunde du och din man komma överens om att göra något sådant, att försöka lura Guds Ande? De steg du just hör utanför dörren, är stegen av de män som har begravt din man, och nu ska de bära ut dig också."
10. I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. Och när de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man.
11. Hela församlingen, och alla andra som hörde om detta, blev mycket förskräckta.
12. Jesus sändebud gjorde många märkliga under bland folket. Och de troende möttes regelbundet på den plats i templet som kallades Salomos pelarhall.
13. Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt,
14. och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor.
15. När man hörde vilka under sändebuden gjorde, bar man ut sjuka på gatorna och la dem på sovmattor och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi.