13. Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt,
14. och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor.
15. När man hörde vilka under sändebuden gjorde, bar man ut sjuka på gatorna och la dem på sovmattor och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi.
16. Även från städerna och byarna runt omkring Jerusalem kom det många. Man tog med sig sjuka och sådana som var besatta av onda andar, och alla blev botade.
17. Översteprästen och hans anhängare, som var saddukeer, blev mycket avundsjuka när de såg allt som Jesus sändebud gjorde.
18. Därför lät de arrestera dem och sätta dem i fängelse.
19. Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och släppte ut sändebuden, och han sa till dem:
20. "Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv."
21. Under tiden kallade översteprästen och hans närmaste män samman det judiska rådet, det vill säga alla de religiösa och politiska ledarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta sändebuden.
22. Men när tjänarna kom till fängelset, fanns sändebuden inte där. Männen återvände då till rådet och rapporterade:
23. "Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där."