5. Men Paulus skakade av sig ormen i elden och var helt oskadd.
6. Alla väntade att hans hand skulle svullna upp eller att han plötsligt skulle falla ner död, men när de hade väntat länge och väl och inget hände, ändrade de uppfattning och sa att han var en gud.
7. Nära stranden där vi kom iland fanns en stor egendom som tillhörde Publius, öns främsta man. Han välkomnade oss artigt och gav oss mat och husrum i tre dagar.
8. Men samtidigt som vi var där, råkade Publius pappa ligga sjuk i feber och svår diarré. Paulus gick därför in och bad för mannen och la sina händer på honom och botade honom.
9. Efter detta kom alla sjuka människor på ön till Paulus och blev botade.
10. De visade sedan sin tacksamhet genom att överhopa oss med gåvor. Och när det var dags för oss att segla iväg, kom folk ombord med allt möjligt som vi kunde behöva för resan.
11. Det dröjde tre månader efter skeppsbrottet innan vi seglade iväg från Malta, och den här gången reste vi med fartyget "Tvillinggudarna" från Alexandria, ett fartyg som hade övervintrat på ön.
12. Vi la först till i Syrakusa på Sicilien, där vi stannade i tre dagar.