1. När alla kommit välbehållna iland, fick vi reda på att ön hette Malta.
2. Öns befolkning var mycket vänlig mot oss och gjorde i ordning en brasa på stranden där alla kunde värma sig, för det hade börjat regna och var kallt.
3. Paulus hjälpte till genom att samla grenar, och då han la ett fång på elden, blev han plötsligt biten av en huggorm. Den hade lockats fram av värmen, och högg sig envist fast i hans hand.
4. När öborna såg ormen hänga där, sa de till varandra: "Han är säkert en mördare! Han lyckades rädda sig ur havet, men nu vill rättvisans gudinna döda honom."
5. Men Paulus skakade av sig ormen i elden och var helt oskadd.
6. Alla väntade att hans hand skulle svullna upp eller att han plötsligt skulle falla ner död, men när de hade väntat länge och väl och inget hände, ändrade de uppfattning och sa att han var en gud.
7. Nära stranden där vi kom iland fanns en stor egendom som tillhörde Publius, öns främsta man. Han välkomnade oss artigt och gav oss mat och husrum i tre dagar.
8. Men samtidigt som vi var där, råkade Publius pappa ligga sjuk i feber och svår diarré. Paulus gick därför in och bad för mannen och la sina händer på honom och botade honom.
9. Efter detta kom alla sjuka människor på ön till Paulus och blev botade.
10. De visade sedan sin tacksamhet genom att överhopa oss med gåvor. Och när det var dags för oss att segla iväg, kom folk ombord med allt möjligt som vi kunde behöva för resan.
11. Det dröjde tre månader efter skeppsbrottet innan vi seglade iväg från Malta, och den här gången reste vi med fartyget "Tvillinggudarna" från Alexandria, ett fartyg som hade övervintrat på ön.