3. De bad också att Festus skulle visa sin godhet mot judarna genom att låta Paulus föras tillbaka till Jerusalem. (Deras egentliga plan var att överfalla och döda Paulus på vägen.)
4. Men Festus svarade dem, att Paulus satt i fängelse i Caesarea, och att han själv snart skulle återvända dit.
5. "Därför", fortsatte han, "måste era ledare följa med mig dit för att anklaga honom, om han nu har gjort något ont."
6. Drygt en vecka senare återvände Festus till Caesarea, och följande dag satte han sig på domarsätet och befallde att Paulus skulle föras in.
7. När Paulus sedan kom in omringades han av de judar som hade kommit dit från Jerusalem, och de kastade fram många allvarliga anklagelser mot honom, utan att kunna bevisa en enda av dem.
8. Men Paulus nekade till allt och sa: "Jag har inte brutit mot den judiska lagen eller gjort något brottsligt mot templet eller talat illa om den romerska kejsaren."
9. Då frågade Festus, som ville hålla sig väl med judarna: "Är du villig att resa till Jerusalem och låta dig dömas av mig där?"
10. "Nej!"svarade Paulus. "Jag är romersk medborgare och därför är det här i den romerska domstolen som jag ska dömas. Jag har inte gjort något ont mot judarna, det vet du mycket väl.
11. Om jag har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om jag är oskyldig, så har varken du eller någon annan rätt att överlämna mig åt de här männen, så att de kan döda mig. Jag ber att få bli dömd vid den kejserliga domstolen i Rom."
12. Festus diskuterade då detta med sina rådgivare och svarade sedan: "Du har bett om att få bli dömd vid den kejserliga domstolen, därför ska du också få resa dit."
13. Några dagar senare kom kung Agrippa och Berenike till Caesarea för ett artighetsbesök hos den nya landshövdingen.
14. De stannade i flera dagar, och Festus passade då på att ta upp fallet Paulus med kungen. Han sa: "Det finns en fånge här som heter Paulus, och som Felix lämnade kvar åt mig.
15. När jag var i Jerusalem kom de judiska översteprästerna och folkets ledare till mig med en anklagelse mot honom, och de bad mig se till att han blev dömd.
16. Men jag sa att romarna inte har för sed att lämna ut en man förrän han har ställts inför rätta och har fått möjlighet att möta sina anklagare och försvara sig.