19. Men några judar från provinsen Asien var där, och det är de som borde stå här inför dig, om de nu har något att anklaga mig för.
20. Tills dess får du nöja dig med att lyssna till dem som är här. De kan tala om vilket brott det judiska rådet fann mig skyldig till.
21. Men jag tror inte de har något annat att anklaga mig för än det som jag ropade då jag stod inför dem: 'Jag står inför rätta här idag på grund av min tro på att de döda kommer att uppstå igen!' "
22. Felix, som visste en hel del om Jesus väg, uppsköt nu rättegången och sa: "Låt oss vänta tills kommendanten Lysias kommer hit från Jerusalem. Då ska jag döma i målet."
23. Han skickade sedan Paulus tillbaka till fängelset och sa till vakterna att behandla honom väl. De fick också order om att låta Paulus vänner besöka honom och ge honom det han behövde.
24. Några dagar senare kom landshövding Felix tillbaka i sällskap med sin fru Drusilla, som var judinna. Och han lät hämta Paulus, för att han skulle berätta mer för dem om tron på Jesus som Messias, den utlovade kungen.
25. Men när Paulus började tala med dem om att leva efter Guds vilja, och om att avstå från saker, och om att Gud en dag ska döma oss människor, då blev Felix rädd och sa: "Det räcker så. Nu kan du gå. När jag får mer tid ska jag skicka efter dig igen."
26. Felix skickade sedan verkligen efter Paulus gång på gång för att tala med honom, men det var för att han hoppades att Paulus också skulle muta honom.
27. Så höll det på i två år. Sedan slutade Felix som landshövding och fick en efterträdare som hette Porcius Festus. Och eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna lät han Paulus stanna kvar i fängelset då han slutade som landshövding.