14. Men jag erkänner att jag tillhör den grupp som följer Jesus väg, den grupp de kallar en sekt. Genom detta tjänar jag våra förfäders Gud, och jag tror på allt som Gud har sagt genom Moses lag, och genom det som profeterna har skrivit.
15. Jag tror, precis som de här männen, att Gud en dag ska låta alla uppstå från de döda, en del till evigt straff, en del till evigt liv.
16. Därför gör jag mitt bästa för att alltid ha ett rent samvete inför Gud och människor.
17. Efter att ha varit borta i flera år återvände jag sedan till Jerusalem med pengar för att hjälpa judarna och för att offra till Gud.
18. Och det var där i templet som man fick syn på mig. Jag höll just på att avsluta reningsceremonin, och det fanns ingen folkmassa omkring mig och ingen som helst oro.
19. Men några judar från provinsen Asien var där, och det är de som borde stå här inför dig, om de nu har något att anklaga mig för.
20. Tills dess får du nöja dig med att lyssna till dem som är här. De kan tala om vilket brott det judiska rådet fann mig skyldig till.
21. Men jag tror inte de har något annat att anklaga mig för än det som jag ropade då jag stod inför dem: 'Jag står inför rätta här idag på grund av min tro på att de döda kommer att uppstå igen!' "
22. Felix, som visste en hel del om Jesus väg, uppsköt nu rättegången och sa: "Låt oss vänta tills kommendanten Lysias kommer hit från Jerusalem. Då ska jag döma i målet."
23. Han skickade sedan Paulus tillbaka till fängelset och sa till vakterna att behandla honom väl. De fick också order om att låta Paulus vänner besöka honom och ge honom det han behövde.