8. Rummet på övre våningen, där vi var samlade, var upplyst av många oljelampor,
9. och en ung man som hette Eutychos hade satt sig i fönstret. Men när Paulus talade så länge råkade han somna och föll ner från tredje våningen och dog.
10. Paulus sprang då ner och la sig över honom och tog honom i sina armar och sa: "Oroa er inte, han lever!"
11. Och så gick alla tillbaka upp och bröt brödet och åt tillsammans. Sedan fortsatte Paulus att tala ytterligare en stund, ja, det hann faktiskt bli morgon innan han till slut lämnade dem.
12. Men den unga mannen som trillat ut genom fönstret fördes hem livs levande till stor lättnad för alla.
13. Paulus tog sedan landvägen över till staden Assos, medan vi andra reste runt med båt.
14. När vi efter ett tag mötte honom i Assos, tog vi honom ombord och reste ner till Mitylene.
15. Därifrån seglade vi vidare och passerade nästa dag ön Chios. Dagen därpå la vi till vid ön Samos, och en dag senare var vi framme i staden Miletos.
16-17. Paulus hade bestämt sig för att inte resa till Efesos den här gången, trots att staden låg i närheten. Han ville inte bli uppehållen i provinsen Asien, eftersom han ville hinna till Jerusalem och fira pingsthögtiden där. Men när vi kom fram till Miletos skickade han i alla fall ett meddelande till församlingsledarna i Efesos och bad dem att komma ner till fartyget för att träffa honom.
18. När de hade anlänt sa han till dem: "Ni vet om allt jag har gjort ända från den dag då jag först satte min fot i provinsen Asien.
19. Ni vet att jag utan att tänka på mig själv har tjänat Herren Jesus, trots de sorger och prövningar som drabbat mig genom judarnas angrepp.
20. Jag har aldrig tvekat att säga något som kunde vara till nytta för er, utan har undervisat er både offentligt och i hemmen.
21. Jag har allvarligt uppmanat både judar och icke-judar att vända om till Gud och tro på vår Herre Jesus.
22. Men nu drivs jag av Guds Ande att resa tillbaka till Jerusalem, trots att jag inte vet vad som väntar mig.
23. Det enda jag vet är att Guds heliga Ande i stad efter stad har sagt till mig att fängelse och lidande ligger framför mig.
24. Men för mig är livet inget värt, om jag inte får använda det till att slutföra den uppgift som Herren Jesus har gett mig. Ända till livets slut vill jag sprida det glada budskapet om Guds kärlek och förlåtelse.
25. Och nu vet jag att ni aldrig kommer att få se mig igen, alla ni som jag har besökt och undervisat om hur ni kunde få bli Guds eget folk.