20. Jag har aldrig tvekat att säga något som kunde vara till nytta för er, utan har undervisat er både offentligt och i hemmen.
21. Jag har allvarligt uppmanat både judar och icke-judar att vända om till Gud och tro på vår Herre Jesus.
22. Men nu drivs jag av Guds Ande att resa tillbaka till Jerusalem, trots att jag inte vet vad som väntar mig.
23. Det enda jag vet är att Guds heliga Ande i stad efter stad har sagt till mig att fängelse och lidande ligger framför mig.
24. Men för mig är livet inget värt, om jag inte får använda det till att slutföra den uppgift som Herren Jesus har gett mig. Ända till livets slut vill jag sprida det glada budskapet om Guds kärlek och förlåtelse.
25. Och nu vet jag att ni aldrig kommer att få se mig igen, alla ni som jag har besökt och undervisat om hur ni kunde få bli Guds eget folk.
26. Därför vill jag säga er idag att jag inte är skyldig till om någon av er går evigt förlorad,
27. för jag har utan att tveka meddelat er hela Guds plan om räddning.
28. Se nu noga till hur ni själva lever, och ta väl hand om de människor som Guds heliga Ande har satt er till ledare för. Var som herdar för Guds församling, den hjord som han har köpt med sin egen Sons blod.
29. Jag vet att när jag lämnar er kommer glupska vargar att kasta sig in bland er, och de kommer inte att skona hjorden.
30. Några av er kommer själva att förvränga sanningen och försöka få anhängare bland Jesus efterföljare.
31. Var därför på er vakt! Kom ihåg att jag under tre år personligen har undervisat var och en av er, och att jag dag och natt under tårar har förmanat er.
32. Jag ber nu att Gud ska ta hand om er. Glöm inte budskapet om hans kärlek och förlåtelse. Låt det vägleda er, så att er tro blir allt starkare och ni får del av det arv som väntar dem som tillhör Gud.
33. Ni vet att jag aldrig har krävt att få pengar eller kläder av er,
34. utan att jag med egna händer har försörjt både mig själv och mina medhjälpare.
35. Jag ville genom mitt eget handlande visa att man ska hjälpa de fattiga genom hårt arbete. Kom ihåg att Herren Jesus sa: 'Man blir lyckligare av att ge än av att få.' "
36. När Paulus sedan slutat tala föll han på knä och bad tillsammans med dem.
37. Då började männen gråta högt och omfamna honom och kyssa honom.