22. Lyssna på vad jag säger, alla ni israeliter! Gud visade er att det var han som sänt Jesus från Nasaret, genom att ge honom kraft att utföra de mest fantastiska under och tecken. Det vet ni själva.
23. Sedan följde ni den plan som Gud hade gjort upp, när ni med hjälp av människor som lever utan Moses lag lät spika fast honom på ett kors och döda honom.
24. Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom bli levande igen, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.
25. Kung David sa ju om Jesus: 'Jag vet att Herren alltid är med mig. Jag vacklar inte, för han står vid min sida.
26. Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och jag ropar ut hans lov! Min kropp vilar i trygghet,
27. för du ska inte lämna mig kvar bland de döda, eller låta din heliga tjänare förmultna.
28. Du visar mig vägen till livet, och låter mig få uppleva glädjen av att vara i din närhet.'
29. Kära vänner! Det var inte om sig själv som David sa detta. För ni vet lika bra som jag att David dog och blev begravd, och att hans grav fortfarande finns här ibland oss.
30. Men han var en profet, som framförde Guds budskap. Och David visste att Gud hade lovat att en av hans ättlingar skulle vara Messias, den utlovade kungen, och få sitta på hans tron.
31. David framförde därför Guds förutsägelse om att Messias skulle uppstå från de döda när han sa: 'Han ska inte lämnas kvar bland de döda, och hans kropp ska inte förmultna.'
32. Förutsägelsen handlade alltså om Jesus, och alla vi som står här har själva sett och kan intyga att Gud uppväckte honom från de döda.