31. Några medlemmar av stadens råd, som var vänner till Paulus, skickade också bud till honom att inte riskera livet genom att gå in.
32. Inne på teatern ropade alla och skrek om varandra. Allt var en enda stor röra, och de flesta visste inte ens varför de hade kommit dit.
33. När judarna efter en stund skickade fram en man som hette Alexandros för att förklara situationen, började några i folkhopen skrika goda råd åt honom. Och han gav tecken till folket att vara tysta och försökte hålla ett försvarstal.
34. Men när folket förstod att Alexandros var jude, började alla ropa igen, och under två timmar skrek de i kör: "Stor är efesiernas Artemis! Stor är efesiernas Artemis!"
35. Till slut lyckades i alla fall stadens sekreterare lugna dem så pass att han kunde tala till dem. "Invånare i Efesos", sa han, "alla vet att Artemis tempel finns här och att Efesos är centrum för dyrkan av den stora gudinnan, vars bild föll ner till oss från himlen.
36. Det är aldrig någon som har ifrågasatt detta, så ta det lugnt. Gör inte något som ni kommer att ångra.
37. De här männen som ni har fört hit har varken stulit något från templet eller talat illa om gudinnan.
38. Om Demetrios och hans hantverkare har något att anklaga dem för, så har vi domstolar som tar hand om sådant, och landshövdingar som kan ta upp fallet. Låt dem gå den lagliga vägen.
39. Och om det finns klagomål i andra frågor, så kan de tas upp i den lagliga folkförsamlingen.
40. Nu är det till och med risk att vi blir anklagade för uppror, eftersom det inte fanns någon anledning att ställa till med några oroligheter. Om de romerska myndigheterna kräver en förklaring, så har vi ingen att ge dem."
41. Och med de orden fick han folkmassan att skingras.