23. De blev svårt slagna, och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga,
24. och han tog därför inga risker utan placerade dem i den innersta cellen, där han låste fast deras ben i en trästock.
25. Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud, medan de andra fångarna lyssnade.
26. Då kom det plötsligt ett jordskalv, som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna.
27. Då vaknade fångvaktaren, och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.
28. Men Paulus ropade till honom: "Stopp! Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!"
29. Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas.
30. Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: "Vad ska jag göra för att bli räddad?"
31. De svarade: "Tro på Herren Jesus så ska du bli räddad, både du och din familj."
32. Paulus och Silas fick sedan berätta budskapet om Herren Jesus för fångvaktaren och hela hans familj.
33. Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår, trots att det var mitt i natten. Och innan natten var över hade hela familjen låtit döpa sig!
34. Efteråt tog fångvaktaren med sig Paulus och Silas upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.
35. Nästa morgon skickade domarna sina medhjälpare till fängelset för att meddela att männen skulle släppas fria.