18. Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onda anden i henne: "Genom kraften hos Jesus Kristus befaller jag dig att fara ut ur henne." Och genast lämnade den onda anden henne.
19. Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter som höll till på torget.
20. Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: "De här judarna vänder upp och ner på hela staden.
21. De lär folket att göra sådant som är emot den romerska lagen."
22. Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas, och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön.
23. De blev svårt slagna, och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga,
24. och han tog därför inga risker utan placerade dem i den innersta cellen, där han låste fast deras ben i en trästock.
25. Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud, medan de andra fångarna lyssnade.
26. Då kom det plötsligt ett jordskalv, som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna.
27. Då vaknade fångvaktaren, och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.
28. Men Paulus ropade till honom: "Stopp! Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!"
29. Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas.
30. Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: "Vad ska jag göra för att bli räddad?"
31. De svarade: "Tro på Herren Jesus så ska du bli räddad, både du och din familj."
32. Paulus och Silas fick sedan berätta budskapet om Herren Jesus för fångvaktaren och hela hans familj.
33. Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår, trots att det var mitt i natten. Och innan natten var över hade hela familjen låtit döpa sig!
34. Efteråt tog fångvaktaren med sig Paulus och Silas upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.
35. Nästa morgon skickade domarna sina medhjälpare till fängelset för att meddela att männen skulle släppas fria.
36. Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: "Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!"
37. Men Paulus svarade: "Åh nej, så lätt kommer de inte undan! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva frige oss."
38. Medhjälparna berättade då detta för domarna, och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de mycket rädda.