17. Så om nu Gud gav dessa människor samma gåva som han gav till oss judar som tror på Herren Jesus Kristus, vad kunde jag göra åt det?"
18. När de andra hörde detta var det slut på deras invändningar, och de började hylla Gud och sa: "Tänk att Gud också har gett andra folk chansen att vända sig bort från synden och få evigt liv."
19. De troende från Jerusalem, som hade skingrats under den förföljelse som startade efter Stefanos död, hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. De hade under vägen spridit budskapet om Jesus, fast bara till judarna.
20. Men några av de troende, som var från Cypern och Kyrene, reste till Antiochia, och där talade de också till icke-judar och berättade de glada nyheterna om Herren Jesus.
21. Och Gud gav dem kraft, så att ett stort antal människor kom till tro och började följa Herren.
22. Ryktet om detta nådde efter ett tag församlingen i Jerusalem som genast skickade dit Barnabas.
23. När han kom fram till Antiochia och fick se vad Gud i sin godhet hade gjort i den staden, blev han glad och uppmanade de troende att av hela hjärtat hålla sig till Herren Jesus.
24. Barnabas var en kärleksfull man, fylld av Guds heliga Ande och stark i tron, och han fick därför vara med och vinna ännu fler för Herren.
25. Efter detta reste Barnabas vidare till Tarsos för att söka upp Saul,
26. och när han hittat honom tog han honom med tillbaka till Antiochia. Där stannade de sedan tillsammans i församlingen under ett helt år och undervisade ett stort antal människor. Det var i Antiochia som Jesus efterföljare första gången kallades kristna.
27. Under den här tiden kom några personer från Jerusalem dit som Gud hade gett förmågan att framföra budskap från honom.
28. En av dem, som hette Agabos, drevs av Guds Ande att resa sig upp på en samling och förutsäga att en svår hungersnöd skulle drabba hela romarriket ‑ den inträffade sedan under kejsar Claudius regering.