1. Egentligen behöver jag inte skriva till er om insamlingen till de troende i Jerusalem.
2. Jag vet ju hur villiga ni är att ge, och jag har redan skrutit över er inför församlingarna här i Makedonien. Jag sa: "De troende i provinsen Achaia var beredda att hjälpa till redan för ett år sedan." Och er entusiasm har smittat av sig på de flesta här.
3. Men jag skickar ändå Titus och de två andra för att vara säker på att ni verkligen har förberett er som jag sa. Jag vill ju inte ha skrutit i onödan över er iver att hjälpa till.
4. Tänk vad både ni och jag skulle få skämmas om jag kom med några troende från Makedonien för att hämta gåvan, och ni inte hade samlat in något!
5. Det var därför jag bad dessa tre att resa i förväg, så att den stora gåva ni talade om kan vara insamlad och klar när jag kommer. Det får ju inte se ut som om ni i sista stund samlar ihop något bara för att ni är tvungna.