11. Men om en människa talar till mig på ett språk, vars ljud jag inte kan tolka, då står vi där som främlingar för varandra.
12. På samma sätt är det med er när ni talar okända språk i församlingen. När ni ivrigt ber Gud att ge er olika förmågor, ska ni därför be om sådana förmågor som de andra i församlingen kan förstå, så att deras tro kan bli starkare.
13. Och den som redan har fått förmågan att tala okända språk, ska be att Gud ger honom förmågan att tolka det han säger.
14. När vi talar ett okänt språk förstår vi ju inte själva vad vi säger, eftersom det är vår ande som ber och inte vårt förnuft.
15. Hur ska vi då göra? Jo, vi ska be på båda sätten. Vi ska be med vår ande, men också med ord som människor förstår. Vi ska sjunga med vår ande, men också med ord som människor förstår.
16. För om du tackar Gud bara med din ande, hur ska människorna runt omkring då kunna stämma in i ditt tack till Gud? De förstår ju inte vad du säger.