10. Detta är den verkliga kärleken, att Gud älskade oss inte därför att vi älskade honom, utan att han älskade oss först och sände sin Son till att ta straffet för våra synder så att vi kunde få förlåtelse.
11. Kära vänner, eftersom Gud älskade oss så mycket, måste också vi älska varandra.
12. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra, fortsätter Gud att bo i oss, och då visar sig hans kärlek genom oss, eftersom vi är uppfyllda av den.
13. Gud har gett oss sin Ande. Därför vet vi att vi fortsätter att leva i gemenskap med Gud och att han bor i oss.
14. Vi har själva sett och kan vittna om att Fadern sände sin Son för att rädda människorna.
15. Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, fortsätter Gud att bo i honom, och han lever i gemenskap med Gud.
16. Vi vet hur mycket Gud älskar oss, och vi litar på hans kärlek. Gud är kärlek, och den som lever i denna kärlek, fortsätter att leva i gemenskap med Gud, och Gud bor i honom.
17. Och när vi lever i gemenskap med Gud, fylls vi av hans kärlek. Därför behöver vi inte vara rädda för att möta honom på domens dag, för vi lever på samma sätt som Jesus levde här i världen.
18. Kärlek och rädsla hör inte ihop, för den verkliga kärleken driver bort all rädsla. Rädsla hör ihop med tanken på straff, och den som fortfarande är rädd är inte fylld med Guds kärlek.
19. Vi älskar därför att han först älskade oss.
20. Om någon säger: "Jag älskar Gud", men hatar sin troende bror eller syster, då ljuger han. För om han inte älskar sina troende syskon, som han har sett, hur kan han då älska Gud, som han aldrig har sett?
21. Och Gud har befallt att den som älskar honom också måste älska sina troende syskon.