1. Jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke; som mitt samvete bär mig der vittne till i dem Helga Anda;
2. Att jag hafver ena stora sorg, och idkeliga pino i mitt hjerta.
3. Ty jag hafver sjelfver önskat mig bortkastad ifrå Christo, för mina bröders skull, som mig köttsliga skylde äro;
4. Hvilke äro af Israel, hvilkom barnaskapet tillhörer, och härligheten, och förbundet, och lagen, och Gudstjensten, och löften;
5. Hvilkas äro fäderna, der Christus af födder är, på köttsens vägnar; hvilken är Gud öfver all ting, lofvad evinnerliga. Amen.
6. Detta säger jag icke fördenskull, att Guds ord äro omintet vorden; ty de äro icke alle Israeliter, som äro af Israel;
7. Icke äro de heller alle söner, att de äro Abrahams säd; utan i Isaac skall dig kallas säden;
8. Det är: Icke äro de Guds barn, som äro barn efter köttet, utan de som äro barn efter löftet, de varda räknade för säd.
9. Ty detta är löftesordet: Jag skall komma i denna tiden; och Sara skall hafva en son.
10. Och icke allenast det; utan ock Rebecka vardt en gång hafvandes af Isaac, vårom fader.
11. Ty förr än barnen voro född, och hade hvarken godt eller ondt gjort (på det Guds uppsåt skulle blifva ståndandes efter utkorelsen, icke för gerningarnas skull, utan af kallarens nåde),
12. Vardt denne sagdt: Den större skall tjena dem mindre;
13. Såsom skrifvet är: Jacob älskade jag men Esau hatade jag.
14. Hvad vilje vi då säga? Är Gud orättfärdig? Bort det.
15. Ty han säger till Mosen: Hvilkom jag är nådelig, honom är jag nådelig; och öfver hvilken jag förbarmar mig, öfver honom förbarmar jag mig.
16. Så står det nu icke till någors mans vilja eller lopp, utan till Guds barmhertighet.