9. Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;
10. Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.
11. Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed.
12. Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.
13. Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.
14. Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.
15. Ty jag vet icke hvad jag gör; ty jag gör icke hvad jag vill; utan det jag hatar, det gör jag.
16. Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god.
17. Så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.
18. Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke godt; viljan hafver jag, men att göra godt, det finner jag icke.
19. Ty det goda, som jag vill, det gör jag intet; utan det onda, som jag icke vill, det gör jag.
20. Om jag nu gör det jag icke vill, så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.
21. Så finner jag nu mig en lag, jag som vill göra det godt är, att det onda låder vid mig.
22. Ty jag hafver lust till Guds lag, efter den invärtes menniskona;
23. Men jag ser en annor lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som i min håg är, och griper mig fången uti syndenes lag, som är i mina lemmar.
24. Jag arme menniska, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp?
25. Gudi tackar jag, genom Jesum Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds lag med hågen; men med köttet tjenar jag syndenes lag.