9. Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;
10. Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.
11. Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed.
12. Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.
13. Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.
14. Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.