5. Ty Då vi vorom köttslige, då voro de syndiga begärelser, som lagen uppväckte, mägtig i våra lemmar, att göra dödenom frukt.
6. Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven.
7. Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.
8. Då tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död.
9. Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;
10. Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.
11. Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed.
12. Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.
13. Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.
14. Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.