Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Matteus 27:49-65 Karl XII 1873 (SK73)

49. Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom.

50. Åter ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.

51. Och si, förlåten i templet remnade i tu stycker, ifrån ofvan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade.

52. Och grafvarna öppnades; och mång de heligas lekamen, som sofvit hade, stodo upp;

53. Och gingo ut af sina grafvar, efter hans uppståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom.

54. Men höfvitsmannen, och de som med honom voro, och vaktade på Jesum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de svårliga, och sade: Visserliga var denne Guds Son.

55. Och der voro många qvinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt Jesum af Galileen, och tjent honom.

56. Ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder.

57. Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hvilken ock var Jesu Lärjunge.

58. Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; då böd Pilatus, att han skulle varda honom gifven.

59. Och när Joseph hade tagit lekamen, svepte han honom i ett rent linkläde;

60. Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti ett hälleberg; och välte en stor sten för dörrena åt grafvene, och gick sina färde.

61. Då voro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafvena.

62. Dagen efter tillredelsedagen kommo tillsamman de öfverste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus;

63. Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar vill jag stå upp.

64. Bjud fördenskull, att man förvarar grafvena, intill tredje dagen, att hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är uppstånden ifrån de döda; och blifver så den sista villan värre än den första.

65. Då sade Pilatus till dem: Der hafven I vaktena; går och förvarer, som I kunnen.

Läs fullständig kapitel Matteus 27