25. Då svarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfver oss, och öfver vår barn.
26. Då gaf han dem Barabbam lös; men Jesum lät han hudflänga, och öfverantvardade honom, att han skulle korsfästas.
27. Då togo landshöfdingens krigsknektar Jesum till sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran till honom;
28. Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel;
29. Och vredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufvud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung.
30. Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufvud.
31. Och när de hade begabbat honom klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, till att korsfästan.
32. Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom tvingade de till att han skulle bära hans kors.
33. Och då de kommo till det rummet, som kallas Golgatha, det är, till hufvudskallaplatsen,
34. Gåfvo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, ville han icke drickat.
35. Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle det som sagdt var genom Propheten: De hafva bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafva de kastat lott.
36. Och de såto der, och togo vara på honom.
37. Och de satte hans sak, skrifven öfver hans hufvud: Denne är Jesus, Judarnas Konung.
38. Och då vordo två röfvare korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den venstra.
39. Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufvud;
40. Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar upp, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset.
41. Sammaledes ock de öfverste Presterna, med de Skriftlärda och de äldsta, begabbade honom och sade:
42. Andra hafver han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och vi vilje tro honom.