Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Matteus 27:1-14 Karl XII 1873 (SK73)

1. Men om morgonen höllo alle öfverste Presterna, och de äldste i folket, råd emot Jesum, att de måtte dräpa honom.

2. Och ledde honom bundnan, och öfverantvardaden landshöfdinganom Pontio Pilato.

3. När Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar till de öfversta Presterna, och till de äldsta;

4. Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag hafver förrådt menlöst blod. Då sade de: Hvad kommer det oss vid? Der må du se dig om.

5. Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf.

6. Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd.

7. Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning;

8. Af hvilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag.

9. Då vardt fullkomnadt det som sagdt var genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad vardt, hvilken de köpte af Israels barn.

10. Och de hafva dem gifvit för en krukomakares åker, som Herren mig befallt hade.

11. Och Jesus stod för landshöfdinganom; och landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade Jesus till honom: Du säger det.

12. Och när han anklagades af de öfversta Presterna, och af de äldsta, svarade han intet.

13. Då sade Pilatus till honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig?

14. Och han svarade honom icke till ett ord, så att landshöfdingen förundrade sig storliga.

Läs fullständig kapitel Matteus 27