5. Då nu brudgummen dröjde, blefvo de alla sömniga, och sofvo.
6. Men om midnattstid vardt ett anskri: Si, brudgummen kommer; går ut emot honom.
7. Då stodo alla de jungfrurna upp, och redde sina lampor till.
8. Då sade de fåvitska till de visa: Gifver oss af edra oljo; ty våra lampor slockna.
9. Då svarade de visa, sägande: Ingalunda; på det både oss och eder icke skall fattas; utan går heldre till dem som sälja, och köper till eder sjelfva.
10. När de gingo och skulle köpa, kom brudgummen; och de, som redo voro, gingo in med honom i bröllopet, och dörren tillstängdes.
11. På det sista kommo ock de andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, låt upp för oss.
12. Då svarade han, och sade: Sannerliga säger jag eder: Jag känner eder intet.
13. Vaker fördenskull; ty I veten hvarken dag eller stund, när menniskones Son är kommandes.
14. Ty lika som en man, den utländes for, kallade sina tjenare, och fick dem sina ägodelar i händer;
15. Och fick enom fem pund, enom tu, och enom ett, hvarjom efter hans magt; och for straxt bort.
16. Då gick den bort, som fem pund hade fått, och handlade med dem; och vann annor fem pund.
17. Sammalunda ock den som tu hade fått, vann ock annor tu.
18. Men den som ett hade fått, gick bort, grof i jordena, och bortgömde sins herras penningar.
19. En lång tid derefter kom de tjenares herre, och höll räkenskap med dem.
20. Då steg han fram, som hade fått fem pund, och sade: Herre, du fick mig fem pund; si, annor fem pund hafver jag vunnit med dem.
21. Då sade hans herre till honom: Ack! du gode och trogne tjenare, öfver en ringa ting hafver du varit trogen, jag skall sätta dig öfver mycket; gack in i dins herras glädje.
22. Då gick ock den fram, som hade fått tu pund, och sade: Herre, du fick mig tu pund, si, annor tu hafver jag vunnit dermed.
23. Då sade hans herre till honom: Ack! du gode och trogne tjenare, öfver en ringa ting hafver du varit trogen, jag skall sätta dig öfver mycket; gack in i dins herras glädje.