25. Si, jag hafver sagt eder det framföreåt.
26. Derföre, om de då säga till eder: Si, han är uti öknene; går icke ut: Si, han är i kammaren; tror det icke.
27. Ty såsom ljungelden går ut af öster, och synes allt intill vester; så varder ock menniskones Sons tillkommelse.
28. Men der som åtelen är, dit församla sig ock örnarna.
29. Men straxt efter den tidsens vedermödo skall solen blifva mörk, och månen skall icke gifva sitt sken, och stjernorna skola falla af himmelen, och himlarnas krafter skola bäfva.
30. Och då skall synas menniskones Sons tecken i himmelen; och då skola all slägte på jordene jämra sig, och skola se menniskones Son komma i himmelens sky, med stora kraft och härlighet.
31. Och han skall utsända sina Änglar, med höga basunaröst; och de skola församla hans utvalda ifrå de fyra väder; ifrå den ena himmelens ända till den andra.
32. Af fikonaträt lärer en liknelse: När nu dess qvistar knoppas, och löfvet begynner springa ut, så veten I, att sommaren är hardt när;
33. Så ock, när I sen allt detta, så veter, att det är hardt för dörrene.
34. Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förrän allt detta sker.
35. Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.
36. Men om den dagen och om den stundena vet ingen, icke Änglarna i himmelen, utan min Fader allena.
37. Men lika som det var i Noe tid, så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.
38. Ty såsom de voro i de dagar för flodene; de åto och drucko, togo hustrur, och gåfvos mannom, intill den dagen, då Noe gick i arken;