8. Men I skolen icke låta kalla eder Rabbi; ty en är edar Mästare, Christus, och I ären alle bröder.
9. Och I skolen ingen fader kalla eder på jordene; ty en är edar Fader, som är i himlom.
10. Och I skolen icke låta kalla eder Mästare; ty en är edar Mästare, Christus.
11. Den som är ypperst ibland eder, han skall vara edar tjenare.
12. Ty den sig upphöjer, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd.
13. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som tillsluten himmelriket för menniskomen; I gån icke der sjelfve in, och dem som in vilja, tillstädjen I icke ingå.
14. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som uppäten enkors hus, förebärande långa böner; fördenskull skolen I få dess hårdare fördömelse.
15. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som faren omkring vatten och land, att I skolen göra en Proselyt; och när han gjord är, gören I honom till helvetes barn, dubbelt mer än I sjelfve ären.
16. Ve eder, blinde ledare, ty I sägen: Hvilken som svär vid templet, det är intet; men den som svär vid guldet i templet, han är saker.
17. I galne och blinde; hvilket är yppare, guldet, eller templet som helgar guldet?
18. Och hvilken som svär vid altaret, det är intet; men den der svär vid offret, som deruppå är, han är saker.
19. I galne och blinde, hvilket är yppare, offret, eller altaret som helgar offret?
20. Derföre, den som svär vid altaret, han svär vid det sjelft, och vid allt det derpå är.
21. Och den som svär vid templet, han svär vid det sjelft, och vid honom som deruti bor.
22. Och den som svär vid himmelen, han svär vid Guds stol, och vid honom som deruppå sitter.
23. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören tiond af mynto, dill och kumin, och låten bestå det som svårast är i lagen, nämliga domen, barmhertigheten och tron; detta skulle man göra, och det andra icke låta.
24. I blinde ledare, som silen myggor, och uppsvälgen camelen.