13. Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
14. Ty månge äro kallade, och få utkorade.
15. Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;
16. Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.
17. Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej?
18. När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?
19. Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.
20. Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?
21. De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.
22. När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.
23. På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,
24. Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.