10. Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt.
11. Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder;
12. Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde.
13. Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
14. Ty månge äro kallade, och få utkorade.
15. Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;
16. Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.
17. Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej?
18. När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?
19. Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.
20. Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?
21. De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.
22. När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.
23. På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,
24. Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.
25. När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.
26. Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.
27. Sist af allom blef ock qvinnan död.
28. När nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne.