5. Men I sägen: Hvar och en må säga till fader eller moder: Det är allt Gudi gifvet, som du skulle få af mig, dig till nytto. Dermed sker då, att ingen hedrar sin fader eller sina moder;
6. Och hafven dermed gjort Guds bud till intet, för edra stadgars skull.
7. I skrymtare, Esaias hafver rätt spått om eder, sägandes:
8. Detta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men deras hjerta är långt ifrå mig.
9. Men de tjena mig fåfängt, lärande den lärdom som är menniskobud.
10. Och han kallade till sig folket, och sade till dem: Hörer, och förstår.
11. Det besmittar icke menniskona, som ingår genom munnen; utan det, som utgår af munnen, det besmittar menniskona.
12. Då stego hans Lärjungar fram, och sade till honom: Vetst du, att Phariseerna förargades, när de hörde detta ordet?
13. Han svarade, och sade: Hvar och en plantering, som min himmelske Fader icke planterat hafver, skall uppryckas med rötter.
14. Låter fara dem; de äro blinde, och blindas ledare; hvar nu en blinder leder en blindan, så falla de både i gropena.
15. Då svarade Petrus, och sade till honom: Uttyd oss denna liknelsen.
16. Då sade Jesus: Ären I ock ännu oförståndige?
17. Förstån I icke ännu, att allt det, som ingår genom munnen, det går i buken, och hafver sin naturliga utgång?
18. Men det, som går ut af munnen, det kommer ifrå hjertat; och det besmittar menniskona;
19. Ty af hjertat utgå onda tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufveri, falsk vittne, hädelse.
20. Det äro de stycke, som besmitta menniskona; men äta med otvagna händer, besmittar icke menniskona.