Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Matteus 14:18-32 Karl XII 1873 (SK73)

18. Sade han: Tager mig dem hit.

19. Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.

20. Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.

21. Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.

22. Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.

23. Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.

24. Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.

25. Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.

26. Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.

27. Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.

28. Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.

29. Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.

30. Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.

31. Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?

32. Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.

Läs fullständig kapitel Matteus 14