Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Matteus 12:1-14 Karl XII 1873 (SK73)

1. I den tiden gick Jesus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar voro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta.

2. När de Phariseer det sågo, sade de till honom: Si, dine Lärjungar göra det som icke lofligit är göra på Sabbathen.

3. Men han sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, när han, och de som med honom voro, hungrade;

4. Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke var lofligit äta; icke heller dem, som med honom voro, utan allenast Prestomen?

5. Eller hafven I icke läsit i lagen, att på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likväl utan skuld?

6. Men jag säger eder, att här är den som är mer än templet.

7. Men vissten I hvad det vore: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer, då dömden I icke de oskyldiga;

8. Ty menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.

9. Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo;

10. Och si, der var en man, som hade ena bortvissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom.

11. Då sade han till dem: Hvilken är den menniska ibland eder, som hafver ett får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det upp?

12. Huru mycket bättre är nu en menniska än ett får? Derföre må man ju göra väl på Sabbathen.

13. Och sade han till mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne; och hon vardt färdig igen, såsom den andra.

14. Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom.

Läs fullständig kapitel Matteus 12