39. Då böd han dem, att de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset.
40. Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio.
41. Och så tog han de fem bröd och de två fiskar; och upplyfte sin ögon till himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, att de skulle lägga för dem; och de två fiskar bytte han emellan dem alla.
42. Och de åto alle, och vordo mätte;
43. Och togo sedan upp tolf korgar fulla med styckom, och fiskomen.
44. Och de der ätit hade, voro vid femtusend män.
45. Och straxt dref han sina Lärjungar, att de skulle gå till skepps, och fara för honom öfver hafvet till Bethsaida, medan han skiljde folket ifrå sig.
46. Och när han hade skiljt dem ifrå sig, gick han dädan upp på ett berg, till att bedja.
47. Och då aftonen kom, var skeppet midt på hafvet, och han på landet allena.
48. Och han såg att de hade plats med roende; ty vädret var dem emot. Och vid fjerde väkten om nattena kom han till dem, gångandes på hafvet; och han ville gå framom dem.
49. Och när de sågo honom gångandes på hafvet, mente de det hade varit ett spökelse, och ropade;
50. Ty de sågo honom alle, och vordo förskräckte. Då talade han dem straxt till, och sade till dem: Varer vid en god tröst, jag äret; varer icke rädde.
51. Och han steg upp till dem i skeppet, och vädret stillade sig; och de vordo storliga förskräckte, förundrande vid sig sjelfva öfvermåtton.