Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Markus 5:4-12 Karl XII 1873 (SK73)

4. Förty han hade många resor varit bunden med fjettrar och kedjor; och kedjorna voro sletna af honom, och fjettrarna sönderslagne; och ingen kunde späka honom.

5. Och han var alltid, dag och natt, på bergen, och i grifterna, ropade och slog sig sjelf med stenar.

6. Då han nu såg Jesum fjerran ifrå sig, lopp han till, och föll neder för honom.

7. Och ropade med höga röst, och sade: Hvad hafver jag med dig göra, Jesu, den högstas Guds Son? Jag besvär dig vid Gud, att du icke qväl mig.

8. Då sade han till honom: Far ut af menniskone, du orene ande.

9. Och sporde han honom: Hvad är ditt namn? Svarade han och sade: Legio är mitt namn; förty vi äre månge.

10. Och han bad honom storliga, att han icke skulle drifva honom bort utu den ängden.

11. Och der var vid bergen en stor svinahjord, den der gick och födde sig;

12. Och djeflarna bådo honom alle, sägande: Sänd oss i svinen, att vi må fara in uti dem.

Läs fullständig kapitel Markus 5