17. Och de begynte bedja honom, att han skulle draga utu deras ängd.
18. Och då han var stigen till skepps, bad honom den som hade besatt varit, att han måtte vara när honom.
19. Men Jesus tillstadde det icke, utan sade till honom: Gack dina färde uti ditt hus till dina, och förkunna dem, huru stor ting Herren hafver gjort med dig, och hafver miskundat sig öfver dig.
20. Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting Jesus med honom gjort hade. Och alle förundrade sig.
21. Och då Jesus var öfverfaren igen med skeppet, församlades till honom mycket folk; och var vid hafvet.
22. Och si, der kom en af Synagogones öfverstar, benämnd Jairus; och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter;
23. Och bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jag beder dig, att du kommer, och lägger händer på henne, att hon måtte vederfås, och lefva.
24. Och han gick med honom; och honom följde mycket folk, och de trängde honom.
25. Och der var en qvinna, som hade haft blodgång i tolf år.
26. Och hade mycket lidit af mångom läkarom, och förtärt dermed allt sitt, och hade dock ingen hjelp förnummit; utan det vardt heldre värre med henne.
27. Då hon hörde om Jesu, kom hon ibland folket bakefter, och tog på hans kläder;
28. Ty hon sade: Kunde jag åtminstone taga på hans kläder, då vorde jag helbregda.