10. Och han bad honom storliga, att han icke skulle drifva honom bort utu den ängden.
11. Och der var vid bergen en stor svinahjord, den der gick och födde sig;
12. Och djeflarna bådo honom alle, sägande: Sänd oss i svinen, att vi må fara in uti dem.
13. Och Jesus tillstadde dem det straxt. Och de orene andar drogo straxt ut, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig i hafvet; och de voro vid tutusend, och vordo fördränkte i hafvet.
14. Men de, som skötte svinen, flydde och förkunnade det in i staden, och på bygdene; och de gingo ut till att se hvad skedt var;
15. Och kommo till Jesum, och sågo honom, som hade besatt varit, och haft legionen, sittandes kläddan, och vid sin skäl; och vordo förfärade.
16. Och de som det sett hade, förtäljde dem hvad den besatta vederfaret var, och om svinen.
17. Och de begynte bedja honom, att han skulle draga utu deras ängd.
18. Och då han var stigen till skepps, bad honom den som hade besatt varit, att han måtte vara när honom.
19. Men Jesus tillstadde det icke, utan sade till honom: Gack dina färde uti ditt hus till dina, och förkunna dem, huru stor ting Herren hafver gjort med dig, och hafver miskundat sig öfver dig.
20. Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting Jesus med honom gjort hade. Och alle förundrade sig.
21. Och då Jesus var öfverfaren igen med skeppet, församlades till honom mycket folk; och var vid hafvet.
22. Och si, der kom en af Synagogones öfverstar, benämnd Jairus; och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter;
23. Och bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jag beder dig, att du kommer, och lägger händer på henne, att hon måtte vederfås, och lefva.
24. Och han gick med honom; och honom följde mycket folk, och de trängde honom.
25. Och der var en qvinna, som hade haft blodgång i tolf år.