33. Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat;
34. Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.
35. Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden.
36. Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom.
37. Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes.
38. Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås?
39. Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn.
40. Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona?
41. Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig.