32. Och då det sådt är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att foglarna under himmelen måga bo under dess skugga.
33. Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat;
34. Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.
35. Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden.
36. Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom.
37. Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes.
38. Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås?
39. Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn.
40. Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona?
41. Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig.