24. Och han sade till dem: Ser till, hvad I hören: Med hvad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder varder ändå tillgifvet, I som hören detta.
25. Ty den der hafver, honom varder gifvet; och den der icke hafver, af honom skall ock taget varda det han hafver.
26. Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena;
27. Och sofver, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han der intet af vet.
28. Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hvete i axena.
29. När nu frukten mogen är, straxt brukar han lian; ty skördetiden är för handen.
30. Och han sade: Vid hvem skole vi likna Guds rike? Och med hvad liknelse skole vi beteckna det?
31. Det är såsom ett senapskorn, hvilket, då det sådt varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene;
32. Och då det sådt är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att foglarna under himmelen måga bo under dess skugga.
33. Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat;
34. Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.
35. Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden.
36. Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom.
37. Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes.
38. Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås?
39. Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn.
40. Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona?