Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Markus 3:5-16 Karl XII 1873 (SK73)

5. Då såg han uppå dem med vrede, och förömkade sig öfver deras hjertas blindhet, och sade till mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut; och handen vardt honom färdig igen, såsom den andra.

6. Men de Phariseer gingo ut, och höllo straxt råd med de Herodianer, emot honom, huru de kunde förgöra honom.

7. Men Jesus, med sina Lärjungar, gick afsides bort till hafvet; och honom följde ett stort tal folk, utaf Galileen, och utaf Judeen;

8. Och utaf Jerusalem, och utaf Idumeen, och utaf hinsidon Jordan och de der bodde vid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo till honom, när de hörde af hans gerningar.

9. Och sade han till sina Lärjungar, att de skulle fly honom en båt, för folkets skull, att de icke skulle tränga honom.

10. Förty han gjorde många helbregda, så att de öfverföllo honom, och ville taga på honom, så månge som några plågo hade.

11. Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägande: Du äst Guds Son.

12. Och han hotade dem hårdeliga, att de icke skulle uppenbara honom.

13. Och han steg upp på ett berg, och kallade till sig hvilka han ville; och de kommo till honom.

14. Och då skickade han tolf, att de skulle vara med honom, och att han skulle utsända dem till att predika;

15. Och att de skulle hafva magt till att bota sjukdomar och utdrifva djeflar.

16. Och gaf Simon det namnet Petrus;

Läs fullständig kapitel Markus 3