16. Och gaf Simon det namnet Petrus;
17. Och Jacobus, Zebedei son, Johannes, Jacobs broder, och nämnde dem Boanerges, det är sagdt: Tordönsbarn;
18. Och Andreas och Philippus, och Bartholomeus, och Mattheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus;
19. Och Judas Ischarioth, den honom ock förrådde.
20. Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så att de icke tid hade till att äta.
21. Och när de detta hörde, som honom åkomne voro, gingo de ut, och ville taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig.
22. Men de Skriftlärde, som af Jerusalem nederkomne voro, sade: Han hafver Beelzebub, och med den öfversta djefvulen drifver han djeflar ut.
23. Då kallade han dem till sig, och sade till dem i liknelser: Huru kan en Satan den andra utdrifva?
24. Och om ett rike söndradt varder emot sig sjelft, då kan det riket icke stå;
25. Och der ett hus är söndradt emot sig sjelft, det huset kan icke blifva ståndandes.
26. Sätter nu Satan sig upp emot sig sjelf, och är söndrad, då kan han icke blifva beståndandes, utan det är då ute med honom.
27. Ingen kan infalla uti en starks hus, och taga hans hustyg bort, utan han först binder den starka; och så skinnar han hans hus.
28. Sannerliga säger jag eder: Alla synder varda menniskors barnom förlåtna; ock försmädelse, dermed de försmäda;
29. Men den der försmäder den Heliga Anda, han hafver ingen förlåtelse i evig tid, utan blifver saker till evig fördömelse.
30. Ty de sade: Han hafver den orena andan.
31. Och då kommo hans bröder och hans moder, och stodo ute, och sände några till honom, som honom utkalla skulle.
32. Och folket satt när honom, och de sade till honom: Si, din moder och dine bröder äro derute, och söka efter dig.
33. Han svarade dem, och sade: Ho är min moder och mine bröder?