17. Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;
18. Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;
19. Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.
20. Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.
21. Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.
22. Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.
23. Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.
24. Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.
25. Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.
26. Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.
27. Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.
28. Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.
29. Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det.
30. Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset.
31. Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.