Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Markus 13:25-34 Karl XII 1873 (SK73)

25. Och himmelens stjernor skola nederfalla, och himmelens krafter skola bäfva.

26. Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med stor magt och härlighet.

27. Och då skall han sända sina Änglar, till att församla sina utkorada, ifrå fyra väder; ifrå jordenes ända intill himmelens ända.

28. Lärer af fikonaträt en liknelse: När nu dess qvist är klen, och begynner bära löf, så veten I, att sommaren är när;

29. Sammalunda ock, när I sen detta ske, så veter att det är när för dörrene.

30. Sannerliga säger jag eder, att detta slägtet skall icke förgås, förr än allt detta skedt är.

31. Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.

32. Men om den dagen, och den stunden, vet ingen; icke Änglarna, som i himmelen äro, ej heller Sonen; utan Fadren allena.

33. Ser till, vaker och beder; ty I veten icke, när tiden är.

34. Såsom en man, den der drog bort i främmande land, och lät blifva sitt hus, och gaf sina tjenare magt, och hvarjom och enom sina sysslo, och böd dörravaktaren, att han skulle vaka.

Läs fullständig kapitel Markus 13