47. Då qvinnan såg, att det icke var lönligit, kom hon skälfvandes, och föll ned för hans fötter, och förkunnade för allo folkena, för hvad saks skull hon hade tagit på honom, och huruledes hon blef straxt helbregda.
48. Då sade han till henne: Var tröst, min dotter, din tro hafver frälst dig; gack med frid.
49. Vid han ännu talade, kom en utaf öfverstans hus för Synagogon, sägandes till honom: Din dotter är död; gör icke Mästaren omak.
50. Då Jesus hörde det ordet, sade han till pigones fader: Räds intet; utan tro allenast, och hon varder helbregda.
51. Då han kom i huset, stadde han ingom ingå med sig, utan Petrum, Jacobum och Johannem, och fadren och modren till pigona.
52. Men de greto alle, och jämrade sig öfver henne. Då sade han: Gråter icke; pigan är icke död, men hon sofver.
53. Då gjorde de spe af honom, väl vetande att hon var död.
54. Men han dref dem alla ut, och tog henne vid handena, och ropade, sägandes: Piga, statt upp.
55. Och hennes ande kom igen, och hon stod straxt upp; och han böd gifva henne mat.
56. Och hennes föräldrar förskräcktes. Men han böd dem, att de ingom säga skulle, hvad der skedt var.