Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Lukas 7:9-23 Karl XII 1873 (SK73)

9. Då Jesus detta hörde, förundrade han sig på honom, och vände sig om, och sade till folket, som följde honom: Det säger jag eder, så stora tro hafver jag icke funnit i Israel.

10. Och de, som utsände voro, gingo hem igen, och funno tjenaren helbregda, som sjuk var.

11. Så begaf det sig sedan, att han gick uti den staden, som kallas Nain; och med honom gingo månge hans Lärjungar, och mycket folk.

12. Då han nu kom intill stadsporten, si, då bars der ut en döder, sine moders ende son, och hon var enka; och en stor hop folk af staden gick med henne.

13. Då Herren såg henne, varkunnade han sig öfver henne, och sade till henne: Gråt icke.

14. Och han gick till, och tog på bårena; och de, som båro, stadnade. Då sade han: Jag säger dig, unger man, statt upp.

15. Och den döde satte sig upp, och begynte tala; och han fick honom hans moder.

16. Och en räddhåge kom öfver alla, och de prisade Gud, sägande: En stor Prophet är uppkommen ibland oss, och Gud hafver sökt sitt folk.

17. Och detta ryktet om honom gick ut öfver allt Judiska landet, och all de land deromkring.

18. Och Johannis lärjungar underviste honom om allt detta.

19. Och han kallade till sig två af sina lärjungar, och sände dem till Jesum, sägandes: Äst du den som komma skall, eller skole vi vänta någon annan?

20. Då männerna kommo till honom, sade de: Johannes Döparen sände oss till dig sägandes: Äst du den som komma skall, eller skole vi vänta en annan?

21. På samma tiden gjorde han många helbregda af sjukdomar och plågor, och onda andar; och gaf mångom blindom syn.

22. Då svarade Jesus, och sade till dem: Går, och säger Johanni igen, hvad I sett och hört hafven: De blinde se, de halte gå, de spitelske varda rene, de döfve höra, de döde stå upp igen, dem fattigom varder Evangelium predikadt;

23. Och salig är den som icke förargas på mig.

Läs fullständig kapitel Lukas 7