Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Lukas 4:19-36 Karl XII 1873 (SK73)

19. Till att predika Herrans behageliga år.

20. Sedan lade han boken tillhopa, och fick tjenarenom, och satte sig; och allas deras ögon, som i Synagogone vore, aktade på honom.

21. Då begynte han till att säga till dem: I dag är denna Skrift fullbordad för edor öron.

22. Och de båro honom alle vittnesbörd, och förundrade sig på de nådefulla ord, som gingo af hans mun, och sade: Är icke denne Josephs son?

23. Då sade han till dem: Visserliga mågen I säga till mig denna liknelsen: Läkare, läk dig sjelfvan; huru stor ting hafve vi hört i Capernaum skedd vara; gör ock sådana här i ditt fädernesland.

24. Sade han: Sannerliga säger jag eder: Ingen Prophet är afhållen i sitt fädernesland.

25. Men jag säger eder i sanning: Många enkor voro i Israel, uti Elie tid, då himmelen igenlyckt var i tre år och sex månader, då stor hunger var öfver hela landet.

26. Och till ingen af dem vardt Elias sänd; utan till ena enko uti Sareptha Sidons.

27. Och månge spitelske voro i Israel, i Elisei Prophetens tid; och ingen af dem vardt ren gjord, förutan Naeman af Syrien.

28. Och alle, de i Synagogon voro, uppfylldes med vrede, då de detta hörde;

29. Och uppreste sig emot honom, och drefvo honom utu staden, och ledde honom ut öfverst på klinten af berget, der deras stad på byggder var, och ville stört honom der utföre;

30. Men han gick midt igenom dem sin väg.

31. Och han kom ned till den staden Capernaum i Galileen; och der lärde han dem om Sabbatherna.

32. Och de förundrade sig på hans lärdom; ty med hans tal var väldighet.

33. Och uti Synagogon var en menniska besatt med en oren djefvuls anda; och han ropade med höga röst,

34. Sägandes: Hej, hvad hafve vi med dig, Jesu Nazarene? Äst du kommen till att förderfva oss? Jag vet ho du äst, nämliga den Guds Helige.

35. Och Jesus näpste honom, sägandes: Var tyst, och gack ut af honom. Och djefvulen kastade honom midt ibland dem, och gick ut af honom, och gjorde honom ingen skada.

36. Och en förfärelse kom öfver dem alla; och de talade inbördes med hvarannan, sägande: Hvad skall detta vara? Ty han bjuder de orena andar med magt och väldighet, och de gå ut.

Läs fullständig kapitel Lukas 4