34. De der sade: Herren är sannerliga uppstånden, och är synter af Simone.
35. Och de förtäljde hvad skedt var i vägen, och huru han vardt känd af dem, i det han bröt brödet.
36. Som de nu härom talade, stod Jesus sjelf midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
37. Då vordo de förfärade, och fruktade, menandes att de sågo en anda.
38. Då sade han till dem: Hvi ären I förfärade? Och hvi uppstiga sådana tankar uti edor hjerta?
39. Ser mina händer, och mina fötter, att det är jag sjelf: Tager på mig, och skåder; ty anden hafver icke kött och ben, såsom I sen mig hafva.
40. Och då han hade det sagt, viste han dem händer och fötter.
41. Och som de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan förundrade sig, sade han till dem: Hafven I här något att äta?
42. Då fingo de honom fram ett stycke stekt fisk, och något af en hannogskako.
43. Och han tog det, och åt deraf i deras åsyn.
44. Och han sade till dem: Detta äro de ord, som jag sade till eder, då jag ännu var med eder, att allt måste fullbordas, som skrifvet är i Mose lag, och i Propheterna, och i Psalmerna, om mig.
45. Då öppnade han dem deras sinne, att de förstodo Skrifterna;